Falbygdens stenåldersgravar, gånggrifterna, uppfördes som gravar för en del av bygdens tidiga jordbrukare. Den bördiga jorden hade emellertid odlats under mer än 500 år före gravarnas tillkomst. För cirka 5.500 år sedan byggdes dessa storslagna monument och många av dem finns kvar än idag. Man kan se gånggrifter i villaträdgårdar och parker på flera platser i Falköping. Men även på landsbygden runt staden finns åtskilliga bevarade, totalt cirka 240. De vi ser idag är dock ruiner, tidens tand och mångtusenårig verksamhet av Falbygdsborna har satt sina spår.
   I omgivningen låg gårdarna där korn och vete odlades. Åkrarna bearbetades med årder och säden skördade man med skäror av flinta. De husdjur som fanns var svin, får och kor.
   Långt före denna epok befolkades våra trakter av jägare och samlare. Vid till exempel Hornborgasjön har hittats platser där dessa människor hade sina bosättningar. Här har arkeologer funnit en grav med en rituellt begravd hund. En av Sveriges allra äldsta, cirka 9.300 år gammal. Denna hund finns att se på Falbygdens Museum i staden. Lämningarna från jägarstenåldern, den tid som fyndet representerar, gör vår bygd till en av Sveriges äldsta kulturbygder.
   Falbygden blev tidigt en viktig knutpunkt, då Ridvägen från söder mötte Eriksgatan från Jönköping här. Ingen vet hur gammal staden är, men är utan tvekan en av landets äldsta. Många ortsnamn i trakten går tillbaka till hednisk tid, som till exempel Odensberg och Friggeråker.

Ett fantastiskt guldfynd
   År 1827 var två män vid Ålleberg för att leta efter en lämplig sten att användas som spishäll. De fann en, men under den låg en halsring gjord av guld, den så kallade Ållebergskragen, som kommit att bli ett av Sveriges mest kända fornfynd. Den vägde nästan sex och ett halvt hekto och visade sig vara tillverkad under folkvandringstid cirka 450 e.Kr. Kragen förvaras nu på Historiska Museet i Stockholm, men på Falbygdens Museum finns en välgjord kopia. Guldhalskragen representerar ett så skickligt guldsmedsarbete, att det inte kan överträffas ens med moderna metoder. Vem som bar kragen för mer än 1500 år sedan är omöjligt att säga. Kanske en gudinnebild eller en hövding?
   På Falbygden med omnejd finns en mängd runstenar bevarade. Den kanske vackraste står i Åsarp och kallas Olsbrostenen. Texten på stenen handlar om en man som stupade under krigshandlingar i Estland.
   S:t Olofs kyrka byggdes under sent 1100-tal och är en av landets största bevarade romanska kyrkor. Senare har gotiska element tillkommit. Första gången kyrkan nämns i skrift, är i ett avlatsbrev från påven Nicolaus IV år 1292. Äldre Västgötalagen omtalar att den engelske missionären Sigfrid märkte ut tre platser i trakten där kyrkor skulle byggas. Detta i Friggeråker, Agnestad och Gerum. Nära kyrkan i staden växte marknader fram. Två gånger om året hölls de, en tradition som har bevarats in i nutid. Redan under medeltiden var området känt för sin ostproduktion, och är så än idag.

Slaget vid Åsle
   Falbygden blev 1389 skådeplats för en av de viktigaste händelserna i Nordens historia. Drottning Margarete av Danmark besegrade kung Albrecht av Mecklenburg i ett slag som skulle leda fram till Kalmarunionen 1397. I historieböckerna kallas händelsen slaget vid Falköping, men här går det under namnet slaget vid Åsle. En minnessten finns i Åsle, någon mil öster om staden. Kalmarunionen skulle komma att sätta sin prägel på nordeuropeisk politik under ett par hundra år. En gammal skröna berättar att den stackars besegrade Albrecht fick rida baklänges på en åsna ända till Varberg, där han fängslades på fästningen. Tro det den som vill.
   Vid flera tillfällen, när Sverige och Danmark befann sig i krig, brände danskarna Falköping. Ibland tog det många år att åter bygga upp staden.
   Under hela medeltiden och långt senare var vår stad inte mer än en grå bondby. På gatorna gick svinen omkring i full frihet. Till varje tomt hörde vad som kallades en kålgård, alltså en trädgårdstäppa. Någon byggnad högre än en våning fanns nog inte, med undantag av kyrktornet. Renhållning på gatorna var det inte tal om och stanken var naturligvis fruktansvärd, precis som i alla andra städer. År 1717 hade Falköping 234 invånare. I samband med Karl XII:s krig fanns ett femtiotal krigfångar i staden. De var polacker och kosacker och måste ha utgjort en sevärdhet för ortens befolkning. 1721 slöts fred och fångarna lämnade staden.

Carl von Linné på besök
   Den världsberömde botanikprofessorn Carl von Linné gjorde 1746 en resa i Västergötland. I juni kom han till Falköping och fann att staden var liten. Linné skrev: 
   "Han (staden) mättes med steg, då han fanns i bredden vara 200, men i längden 400 steg. Husen voro alla av trä, mest en våning och ladugårdarna in i staden täckta med halmtak och byggda med skiften. Torget var i proportion mot staden större än något annat i Sverige, ty det var 140 steg långt och 66 steg brett. Eljest låg staden på en behagelig och slät ort emellan bergen Mösse- och Ålleberg."

En ny tid bryter in
   1800-talet innebar stora förändringar för Falköping. Staden väcktes ur sin törnrosasömn i och med att järnvägen kom. Stor betydelse hade även etableringen av ett sanatorium på Mösseberg och länslasarettets tillkomst. En del medelstora industrier startades av driftiga fabrikörer. Antalet Falköpingsbor ökade sakta men säkert. År 1865 fanns 1.500 invånare.
   Länslasarettet startades 1856 i en byggnad på samma tomt där turistbyrån nu finns. Vården var enkel, för att inte säga primitiv. Operationerna handlade mest om amputationer. Folk i allmänhet var rädda för att hamna på sjukhus, som man menade var dödsrikets port. Emellertid utvecklades vården med tiden till dagens nivåer. Som en kuriositet kan nämnas att chefsläkare Carl Schiller var den som avlade fram hundrasen Schillerstövare.
   1965 fattades beslut om att bygga ett kärnsjukhus i Skövde. Vårt Länslasarett blev bassjukhus och därmed var storhetstiden för sjukvården i Falköping förbi.
   Västra stambanan mellan Göteborg och Stockholm invigdes 1862 av kung Karl XV. Ett stort framsteg för Falköpingsborna som nu bekvämt åkte till de båda städerna. Två år senare kunde man åka tåg på sträckan Falköping - Nässjö - Malmö. Därmed blev vår stad under många år en av landets största järnvägsknutar. Massor av arbetstillfällen skapades och på sluttningen av Mösseberg och stadsdelen Ranten byggde järnvägsanställda egnahem. Staden växte betydligt i omfång. Ranten var från början ett länderi som Gustav II Adolf på 1620-talet donerade till invånarna i Falköping. 1935 uppfördes det nuvarande stationshuset som är Sveriges enda i funktionalistisk stil. Därför är huset byggnadsminne.
   1867 invigdes sanatoriet på Mösseberg, den så kallade Vattenkuranstalten. Salongerna är en sevärdhet. Greve Gösta Posse var en av de pådrivande. I den tillhörande parken byggdes under 1880-talet många villor med mycket snickarglädje. Hela parken med tillhörande byggnader är förklarad som byggnadsminne. Ett utsiktstorn uppfördes på berget 1903, det finns kvar än idag och bjuder på en fantastisk utsikt över Falbygden. Under flera årtionden besöktes Vattenkuranstalten av det dåtida jetsetet. Det var konstnärer, kungligheter, författare, skådespelare och många andra.
   En boktryckare Forsell flyttade hit från Skara och grundade Falköpings Tidning 1857. Därmed kan Falköping ståta med en av landets äldsta dagstidningar. 1886 fick staden sin första telefonledning, veterinär J. Thomander kunde då ringa från sitt hem till apoteket.

Ardenneruppfödning i Falköping
   Falköping var under slutet av 1800-talet en stor hästmetropol. Ardennerhästar föddes upp här och såldes till många städer i Europa, detta var ju före bilismen. Till Stockholm levererades hundratals hästar varje år, bara till spårvägen. Om man räknar in kunder som bryggerier och andra såldes enbart till huvudstaden minst 800 ardenner årligen. Leveranserna underlättades betydligt av möjligheten till järnvägstransport. Många avelshingstar kom från Belgien till Falköping.

Höjningen av Hornborgasjön
   Ett händelsförlopp inom kommunen som gav eko både i riksdag och regering var höjningen av Hornborgasjön. Till sjön kommer varje år i april tusentals tranor, den så kallade trandansen. Ett skådespel som följs av tillresande från hela Europa. Men även i övrigt finns ett mycket rikt fågelliv.
   Med början år 1802 har sjöns vattenspegel sänkts flera gånger, sista gången 1934. Så mycket åkermark fick man inte och fågellivet utarmades. Därför höjdes nivån under slutet av 1900-talet till stora kostnader. Detta efter stor uppmärksamhet i medierna och många uppslitande turer bland beslutsfattarna. Hornborgasjön är åter en förnämlig fågelsjö, både fåglarna och fågelskådarna har kommit tillbaka.

Nya företag etableras
   Under 1900-talets senare årtionden har i kommunen etablerats flera företag som gjort sig kända i landet. Av dessa kan nämnas Kinnarps Kontorsmöbler, Volvo i Floby, Arkivator och Falbygdens Ost. Ett nytt flygfält invigdes 1985 med en banlängd på 1.300 meter. Detta underlättade affärskommunikationerna betydligt. Även flygklubben har haft stor glädje av fältet.

Det Falköping vi ser idag
   Stadsparken som i folkmun kallas Plantis tillkom på privat initiativ. 1884 köpte en förening området där parken anlades. Här uppfördes en paviljong där Falköpingsborna kunde lyssna till musik och dricka kaffe. Paviljongen finns kvar, men nu är det modernare toner som gäller. Sedan 1970 äger kommunen anläggningen. Vår historia är tydlig i Plantis, i parken finns en stor gånggrift från stenåldern, den så kallade Kyrkerör.
   En av Sveriges mest kända arkitekter, professor Ivar Tengbom, föddes i Falköping. Han har ritat fontänen som uppfördes 1931 på Stora Torget och skulpturen, föreställande Venus, utfördes av konstnären Ansgar Almqvist. En skulptur som allmänt kallas Malta-Johanna. Fontänen har kommit att bli något av en symbol för Falköping.
   Rantens kvarn kallas ibland Lundahls Augusta och flyttades på 1870-talet till sin nuvarande plats. Här maldes mjöl till 1950. Nu används den för utställningar och olika sammankomster. Endast få städer i landet kan visa upp en väderkvarn mitt i bebyggelsen.
   I Falköpings kommun finns nu nästan 31.000 invänare och i tätorten 15.300.